Om en tid med Pandemi

Hopp är några berättelser från pandemiåren 2020 - 2021.

De är hämtade eller inspirerade av händelser som utspelades i verkligheten under dessa ovanliga och oförutsägbara år.

År då vårt samhälle och våra samhällssystem sattes under prövning och vi nu efteråt kan konstatera, inte minst genom Coronakommisionen, att de inte höll måttet. Våra politiker hade varit naiva eller inte kunnat tänka det otänkbara.

Men vi fick också se hur vi som utgör samhället, människorna, kan gå samman och visa solidaritet och uppoffring för allas bästa.

Enligt ordboken betyder ordet stolt: fylld av tillfredsställelse och självkänsla över något positivt som vederbörande. direkt eller indirekt, är upphov till eller har anknytning till.

En del människor, framförallt politiker, har sagt att de är stolta över vår vårdpersonal. Jag tycker de har fel. Vi ska inte vara stolta över dem, det är inte vår sak. Vi ska vara djupt tacksamma mot dem. Vi ska vara djupt tacksamma mot dem. För hur de, speciellt i inledningen, med risk för eget liv vårdade våra sjuka. Hur de arbetade hårt, slet, många timmar för att försöka rädda så många som möjligt. Hur de, trots underbemanning och låga löner, ställde upp och slet många farliga timmar. För det ska vi vara tacksamma.

Vi ska också skänka en tanke till de som inte längre är med oss. Med de som blev ytterligare en punkt i Folkhälsomyndighetens dödsdiagram.

Vår föreställning vill spegla något av hur livet kunde gestalta sig under åren 2020 - 2021, ge korta återbetraktelser över de åren.

Våra berättelser är av olika art. Några kan locka till leende och skratt, några till vemod och kanske en tår.

Om ni tycker det är opassande med leenden och skratt så tänk så här, det är inte pandemin eller dess offer som kan locka till leende och skratt, det är hur vi hanterade påfrestningar och stress.

Bengt Holmgren.